måndag 22 april 2013

Slottet det svarta?

Jaaaaa, jag fick tag i boken "Slottet det vita" (se inlägg 7 april).



En bok från min barndom som jag upplevde då som spännande och intressant.
Nu har jag kommit halvvägs och har svårt att förstå hur jag kunde tycka bra om boken. Jo, den är bra (eller?)...extremt intressant skriven, och med ett ljuvligt språk. Handlingen är dock hemsk. Skrämmande, mörk och kall. Den handlar om en liten kille som heter Elm. Han verkar liksom övergiven men samtidigt har han en massa konstiga regler att anpassa sig efter. Hans värld är inte som våran. Den är mörk och fylld av svek. Hur kan ett barn gilla en sådan bok? Jag vet inte hur jag ska tolka det jag läser. Oftast känns det som om orden jag läser betyder något helt annat.
Språket och ordval tilltalar mig dock. Sida 7:

"Det var en gång en prins, som drömde om lyckan.
Hemma i slottet gjorde han ingenting på rätt sätt.
Kungen var aldrig nöjd med honom. Drottningen
var alltid missnöjd med honom"

Vilket finurligt sätt att säga samma sak på två olika sätt. Sedan fortsätter boken i samma djupa och mörka sätt. sida 43:



"När Elm gick på sitt femte år fylldes Slottet det Vita
plötsligt av gråt.
Rummen blev sorgsna och höljde sig i svart.
Det var det året han började frysa. Han sträckte
fram armarna mot någon, men ingen grep dem.
Han grät mycket det året. Andra grät mer och
högre, så ingen hörde honom."


Inte blir det gladare heller, sid 46...



"En kväll alldeles innan Elm fyllde sex år, vaknade han av att Drottningen mor satte sig på sängkanten (...)
Plötsligt böjde hon sig fram och stirrade in i hans ögon.
Hon letar efter mig, tänkte Elm, och han såg tillbaka med hela sig. Hon rätade på sig och han såg besvikelsen i hennes ansikte när hon viskade god natt och gick"

Hela tiden när jag läser så känns det som om det jag läser betyder något helt annat. Sedan vill jag också krama min lilla dotter lite extra, i Elms vägnar. Jag vill att hon ska känna det han inte känner. Jag hoppas att det ljusnar mot slutet.

2 kommentarer:

  1. Låter som en väldigt sorglig bok kram Diana

    SvaraRadera
  2. är det alltså en bok för barn? det låter mer som en slags vuxensaga, jo, sorglig och mångbottnad är den
    kramar

    SvaraRadera